Ett konstigt år!
Idag är det precis ett år sedan vi på förmiddagen åkte till Udden för att rida, Sally och jag, Magic och Nocken. Sally var inte jätteförtjust i den idén men jag sa att det skulle vara roligt att rida i ridhus och förmodligen var det precis som idag fruset och kallt ute. Det var en söndag, en ledig dag. När vi hade ridit en liten stund sa Sally: ”Mamma, nu orkar jag inte mer!” Det kändes som att det var på allvar – en obehaglig insikt att något var fruktansvärt fel. På eftermiddagen hade hon inte blivit bättre, hon orkade knappt gå upp för trappan till vardagsrummet och jag ringde barnakuten och vi åkte in. När vi hade kommit dit tog det inte lång stund förrän hon började må illa och kräkas. Nästa dag gjorde doktor Carl-Johan ultraljud och vi började förstå att det här var en mycket sjuk liten 15-åring. På tisdagskvällen fick hon en kort permission från avdelningen för att åka upp till Magic och säga farväl och på onsdagen åkte hon ambulans till avd 67 i Lund och jag fick åka tåg.
Den dagen den 12 november vändes tillvaron upp och ned.
